torsdag 26 mars 2015

VÄLKOMEN LILLA LO!


Den 1mars kl 11.11 kom hon ut vår efterlängtade Lo! Förlossningen startade med att vattnet gick runt 02.30. Jag flög upp ur sängen och väckte Selim med "jag tror vattnet gick"  egentligen var det ju uppenbart att det var det som hade hänt men jag hade förväntat mig att det skulle starta med värkar eftersom det är det vanligaste (endast 30% av alla förlossningar startar med att vattnet går). Jag ringde BB som sa åt mig att försöka vila eller sova och kanske ta ett bad.... 02.41,det vill säga 10 min senare hade jag täta och intensiva värkar. När jag kröp på alla fyra och tänkte att överleva vore trevligt, ringde vi taxin och åkte mot södra bb!


Personalen var bra även om jag oftast ville vara ifred och inte bli undersökt. Tiden försvann och nuet var det enda jag kunde relatera till, att det fans en tid innan förlossningen och att det skulle komma en tid utan smärta efter kändes inte troligt. Att det dessutom skulle komma ett barn kändes ungefär lika rimlig som att blixten skulle slå ner i vårt rum. Jag låg inte i sängen o kämpade som på film, jag satt på huk/kröp på golvet samt låg i badet tills jag inte fick ligga där mer.
Efter timmar av kämp kunde vi skymta huvudet. Då började hennes hjärtljud gå ner. Barnmorskan ringde efter barnläkaren. En ställningar med dropp  rullades in och jag förstod att hon behövde komma ut snabbt. Så jag tog i med en kraft som inte går att beskriva i ord, huvudet kom ut och barnmorskan konstaterade att navelsträngen satt två varv runt halsen samt att den inte gick att lossa för ens kroppen kommit ut. resten av Lo kom ut snabbt. Navelsträngen lossades och vi fick för första gången höra hennes röst i ett befriande skrik!
Att föda barn var inte som jag hade förväntat mig. Jag trodde att jag skulle ha en "Nu kör vi" inställning. Istället blev jag mest chockad över hur intensiv smärtan var och hur lite jag kunde göra för att minska den. Jag hade också förväntat mig att jag skulle känna mig starkare än någonsin och att kroppen på något sätt skulle krysta ut bebisen av sig själv, att det skulle vara omöjligt att stå emot kraften...Så var det inte.
Jag var även inställd på att det skulle gå fortare då både min mamma och syster hade 4 timmars förlossningar och det sägs vara ärftligt... Jag trodde också att själva utdrivningsfasen skulle vara värst men för mig var den var mer befriande eftersom jag visste att det snart var över. Det jobbigaste var timmarna innan hon kom, med värkar som fick mig att känna att döden kanske var att föredra.
en av mina första tankar när hon var ute var "alla som föder mer än ett barn måste vara lite sjuka i huvet". Tanke nr två var hur ska vi göra med framtida syskon??
Jag hade hört många säga att man glömmer smärtan så fort man håller i sitt barn... Jag vet att jag tänkte, jag kommer aldrig glömma! Men lika svårt som det var att föreställa sig hur det skulle kännas innan lika svårt börjar det bli att komma ihåg hur det faktiskt kändes. De första två veckorna efter förlossningen var jobbiga. Att över en natt förvandlas till mamma, att inte sova ordentligt, att tuttarna känns som gigantiska blåmärken som ska sprängas bara man nuddar dom, att det gör fruktansvärt ont att amma. När hon gråter och jag inte förstår vad hon vill. Att aldrig riktigt kunna slappna av i rädsla för plötslig spädbarnsdöd (som ingen vet orsaken till att det händer). Att min vara "själv tid" i princip försvann. Att dessutom inte kunna sitta ner eller gå på toa för att man är hopsydd som frankenstens monster gör inte saken bättre.


Så nu har jag skrivit tillräckligt om det jobbiga! 
Det känns som att det här är början på det största äventyret någonsin! Att kasta sig ut i det okända för att hitta vårt sätt att vara en familj på samt lära oss att jobba ihop som ett team!
Jag kan kolla på henne i timmar. Följa hennes rörelser,ljud och miner, försöka förstå vad hon menar med dessa! Jag tycker på riktigt att hon är det finaste barnet jag sett samtidigt som jag misstänker att vi människor är programmerade så, men vist är hon fantastisk!! Jag tänker mycket på vem hon kommer bli, vad hon kommer gilla att göra, vilka kompisar hon kommer välja och hur hennes skratt kommer låta!!!


Hon ler ibland, oftast när hon just har fått mat, ibland i sömnen de är inte medvetet men trevligt att veta att hon är nöjd. Ibland när jag pratar med henne ler hon medvetet, Just nu vet jag ingenting jag älskar mer än att se hennes leende. Känns nästan nördigt att jag blir så exalterad när hon gör något (tex lyfter nacken själv när hon ligger på mage)! Tur att Jag har Selim att nörda tillsammans med!


Sånt jag tänkte skulle vara lite äckligt som tex bajs rör mig inte det minsta. Särskilt inte när hon bajsar hjärtan. Det är kul att det händer så mycket nytt varje dag! Man kan nästan se henne växa! När vi var på återkontroll på BVC efter 2 veckor hade hon växt 5cm från 51 till 56! och ökat sin vikt från 3210 till 4010! Tänk om en vuxen skulle växa så mycket procentuellt!! Inte konstigt att det det ibland känns som att hon ska äta ihjäl sig! 
Nu har hon även börjat titta sig runt och upptäcka saker, hon är helt fascinerad över och en färgglad fjärilsmobil som vi fick av några vänner! Bokhyllan är en annan favorit!

Här är vi!

HÄLLZON FAMiLY!  










Denna bild är tagen ca en timme efter förlossningen! Helt nykläckt :)

5 kommentarer:

  1. NI ÄR SÅ BRA! LO HAR SÅ MÅGA ETTOR I SITT FÖDELSEDATUM OCH TID FÖR ATT HON ÄR NUMMER ETT ETT ETT!!!!
    JAG KAN INTE SLUTA SKRIVA MED VERSALER! JAG ÄLSKAR ER!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ❤haha du är bä😃! yes hon är nr 1!👶nu sitter jag i soffan funderar på frukost! Lo har just totaldäckat med lite mjölk rinnande ur mungipan samtidigt som hon rapar o bajsar...jag tycker att hon är Jätte duktig och jätte gullig..vilket förmodligen är beviset för att jag är jettemycket hennes mamma👶💕 vi ses snart!
      ❤❤❤

      Radera
  2. Åhhh som jag längtat efter detta inlägget!!! Så fina ni är❤️❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det tog ett tag att komma till skott med detta inlägg! och ju längre tiden går ju mer blif det ju att berätta!
      vi ses snart! Påsklunch på fredag!! Jag messar på f-book!
      😚

      Radera
    2. ja det tog ett tag att komma till skott med detta inlägg! och ju längre tiden går ju mer blif det ju att berätta!
      vi ses snart! Påsklunch på fredag!! Jag messar på f-book!
      😚

      Radera