tisdag 9 juni 2015

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det här med kontinuitet är inte min starkaste sida när det kommer till den här bloggen (ännu)! Eller egentligen handlar det nog om prioriteringar samt att en dag med Lo är aningen svår att planera! Idag till exempel så var planen att åka till Liljeholmen  och köpa öronproppar (bor med två snarkande personer Lo är värst), lite amningsprylar samt ett par shorts. Efter det var planen att promenera runt trekanten handla en lunch på Café Winterviken sätta mig på en filt vid vattnet, läsa min nya Famely Livingtidning kanske måla lite i mitt skissblock. Om Lo sov tänkte jag även hinna läsa lite i min bok "Britt-Marie var här" och ev lyssna på min favorit pod "ted radio hour". Lo skulle ligga bredvid mig på filten och kolla på träden som hon älskar, amma lite och sova i den friska sommarbrisen...


Det var alltså min plan...
Det startade i Liljeholmen med att Lo var hungrig så jag bestämde mig för att strunta i shoppingen och sätta mig i parken och amma istället. när jag kom dit insåg jag att jag hade lyckats hamna mitt i ett student-utspring.. Lo fick således äta bland öldränkta lyckliga studenter samt deras något mer väldoftande familjer o vänner glatt viftandes med studentplakat. Sedan vandrade vi mot Nobels gamla dynamitfabrik som numera alltså är Café Winterviken. I kön ser jag att den enda vegetariska rätten som serveras är en sallad för 140 kr... Det kändes lite som ett rån så jag gick mot Axelsberg centrum och shoppade loss på Ica istället. Med idyllbilden av mig och Lo på filten vid vattnet i huvudet gick jag i riktning mot vattnet. jag kom ungefär hundra meter innan luften gick ur ett av däcken. Punka. I samma stund kom Lo på att hon var panikhungrig. Så vatten-view blev utbytt mot gräsmattan vid Axelsbergs lekpark. Jag ignorerade punkteringen en stund vek ut filten, packade upp min mat samt la ut en kudde till Lo perfekt under löven. Jag satta mig ner och började amma Lo, tog ett djupt andetag och inte helt otippat så satt vi precis vid en hundbajs.  Med hungrig mage, punkterat däck och ett barn hängande på min ena tutte tänkte jag att "lite hundbajslukt har vell ingen dött av". Visionen om att läsa tinningar, sola benen osv hade jag för längesedan gett upp. Så när diverse kryp började attackera oss  packade jag ihop och ringde Johan som bor granne med parken och frågade om han möjligtvis hade en cykelpump att låna ut. Det hade han tyvärr inte men jag fick trevligt promenad sällskap hem istället! Väl hemma tog vi en kall öl i solen på balkongen.
Nu kan man kanske få känslan av att jag haft en misslyckad dag. Men så är inte fallet snarare tvärt om! Solen sken, Lo var på sitt bästa gladhumör, jag hade bara ben och skolösa fötter, framtiden kändes spännande och ledigheten kändes fantastiskt lyxig!
Nu sitter jag i vardagsrummet och hör Selim busa med Lo i köket. Jag älskar det!


1 kommentar: